tisdag 26 april 2011

Vi manipuleras av läkemedelsindustrin

I DN 26.4.2011 skriver några av mina mer kontroversiella kollegor om sin syn på kolesterol och kolesterolsänkande läkemedel.

Jag är inte alldeles säker på att de har 100 % rätt när det gäller kolesterol och hjärtkärlsjukdomar. Men att de kompletterar den annars ganska ensidiga debatten är klart.

Däremot är jag säker på att de har 100 % rätt när de ifrågasätter behandling med de numera så populära kolesterolsänkande läkemedlen statiner.

Så här skrev jag i Dagens Medicin i juni 2010:

- När jag läser i Fass om simvastatin blir jag mörkrädd. Kan man våga sätta in detta preparat på en enda patient över 70 år? Hur noggranna kontroller ska man behöva göra? Hur många andra läkemedel bör man sätta ut först? (Själv hade jag slutat arbeta kliniskt när simvastatin blev var patients läkemedel, så jag har ingen erfarenhet.)

- Biverkningsfrekvenserna för ”huvudvärk, parestesi, yrsel, perifer neuropati, myopati, rabdomyolys, myalgi, muskelkramper och asteni” uppges vara ”sällsynta”, det vill säga färre än en av tusen testpersoner under 80 år fick någon av dessa. Med tanke på hur många personer jag känner som slutat med denna typ av mediciner tror jag att frekvensen i ”verkliga världen” är högre. Många tror att medicinen är mycket viktig och rapporterar inte biverkningar.

Intressant nog står inte impotens med här, vilket DN-författarna nogsamt påpekar. Enligt dem finns studier som visar att upp till 20 % av manliga hjärtpatienter blir impotenta efter några månaders behandling. Det är Pfizer som bekostat denna studie, och de säljer också Viagra, ett potenshöjande medel som kan vara livsfarligt för vissa hjärtpatienter.

söndag 17 april 2011

Dalai Lama på vårdcentralen


Jag hade förmånen att igår höra Dalai Lama i Lund. En mycket ödmjuk och humoristisk man med stor självdistans upplevde jag.

Det var fascinerande att han kunde presentera så mycket klokskap utan att verka det minsta pretentiös eller självuppfylld.

Där jag lyssnade på honom så kunde jag inte låta bli att associera till vårt arbete som läkare. Hans budskap handlade bl.a. om vikten av att:

  • känna äkta medkänsla

  • vara genuint intresserad av den man möter

  • lyssna mer än man talar

  • behandla alla utifrån att de är en annan människa, varken mer eller mindre (dvs. det spelar ingen roll om den man möter är president, nobelpristagare eller gatsopare de förtjänas att tas på samma allvar )


Det är inga lätta mål att uppfylla fullt ut men de dagar jag når en bit på väg så är jag övertygad om att jag är en bättre doktor.

torsdag 7 april 2011

Sjuka varumärken


På ST-dagarna i Växjö, dit jag var inbjuden som föreläsare, hörde jag idag ett lika skrämmande som fascinerande anförande av den levande allmänläkarlegenden Iona Heath. Det handlade om "disease mongering", dvs att sälja in nya sjukdomar.

"Industry’s capacity for innovation, essential for sustaining high profitability, has arguably extended beyond the invention of novel products to the creation of new illnesses, disorders and dysfunction, and the expansion of old ones."

Man medikaliserar variationer och upplevelser som hör det vanliga livet till. Hon visade flera exempel på hur dessa strategier tillämpas målmedvetet i det som företagen kallar disease-brandning. Man använder kändisar och journalister och sponsrar "forskning".

Utrymmet för vad som betraktas som normalt blir allt mindre samtidigt som antalet diagnoser ökar. I kommande DSM-V listas över 300(!) psykiska sjukdomar och bland förslagen till nytillskott finns bl.a. prepsykotisk benägenhet i tonåren.

En kollega berättade sedan på lunchen hur han i sitt fack fått en lapp från ett företag där det stod "Nu kommer du snart att få patienter som frågar om överaktiv blåsa..."

Vi har ett stort ansvar i att stå emot denna vansinniga utveckling som bara leder till ökad upplevd ohälsa, ökade samhällskostnader och minskat utrymme för att behandla och ta hand om de verkligt sjuka.

Läs gärna mer här:
Sciencebase

Läkartidningen (Werkö)
eller DN-journalisten Ingrid Carlbergs "Pillret"

Bild: mr.beaver

tisdag 5 april 2011

Ge utmattade chansen att återkomma till arbetet

I Läkartidningen 15/2011 finns artikeln "Låt arbetslinjen gälla även för patienter med depression och utmattningssyndrom!". Man menar att nuvarande regelverk är destruktivt för en grupp av patienter, och att det i realiteten minskar deras chanser att återkomma i arbete.

Här beskriver de en patient med en bakgrund som komplicerar till bilden. Hon är förstås inte ensam. Ofta är det så att vi helt enkelt inte känner till bakgrunden - vi har inte frågat, eller patienten har inte berättat allt. Patienten kan också ha förträngt traumata som t.ex. incest. Men vi förstår, vi upplever i våra egna känslor, i vår egen kropp, att patienten är svårt drabbad och är allvarligt, kanske livsfarligt, sjuk, och löper risk att aldrig återhämta sig helt. Det är det som vi på något sätt ska förmedla till försäkringskassan.

De beskriver också hur rätt, och tillräckligt långvarig, behandling, inklusive sjukskrivning, kan leda till att patientens restarbetsförmåga kan tas till vara - om rätt arbetsförhållanden kan skapas.

Jag tänker på min kollega i Kretsloppshuset i Jämtland, som tidigare bedrev trädgårdsrehabilitering åt landstinget. Hon beskrev hur patienterna gick för sig själva i odlingarna, men ändå av och till måste dra sig undan i ett speciellt litet hus. Första målsättningen var att de skulle kunna äta i restaurangens lilla rum - men det kunde vara en lång väg dit. En ordentlig utvärdering visade goda resultat.

Kretsloppshuset fick inte förnyat avtal med landstinget. Det var väl för dyrt - kostnaderna för fortsatt arbetsoförmåga belastar ju andra kassor.

Anpassa rehabilitering och arbete efter människorna!

Läs också
Min Blogg i Dagens medicin
Komplexa patienter och sjukskrivningsreformen  Här 16.3.2011
Sluta straffa våra patienter  108 läkare i SvD 30.3.2011
Vem sprider felaktigheter, Ulf Kristersson?  SvD 2.4.2011 
De svagast drabbas hårdast  TV4 30.3.2011

Länkar
Gemensam välfärd 
Resurs 
Resursbloggen 

fredag 1 april 2011

Inte bara integriteten hotad



DN-debatt idag varnar kolleger från hela landet för konsekvenserna ur integritetssynpunkt med en stor nationell registerdatabas.

Jag håller med om riskerna. Jag vill också tillägga att den automatiska datainsamling som det pratas om inte är så enkel som det låter.

Uppgifterna måste till att börja med frågas efter och sedan föras in på exakt rätt sätt i journalen. Det är både tidskrävande och stör dessutom patientmötet. Om man har 15-20 minuter på sig att samtala med och undersöka en patient så är det förödande om man har en "kravlista" med frågor som måste finnas med. Den listan tenderar dessutom att bli längre och längre i takt med att allt fler intressenter vill utnyttja våra patientmöten för sin agenda.

Vi måste alltså precis som framkommer på DN-debatt idag vara väldigt försiktiga innan vi lägger till nya frågor och register till vårt arbete. Men det är inte bara integriteten utan också i högsta grad läkekonsten som är hotad.