onsdag 24 mars 2010

LEAN på vårdcentral

Vid ingången av år 2009 stod vi inför ett år av stora förändringar med införande av Hälsoval Skåne, vilket för oss innebar många möjligheter men också en utökning av verksamheten med nyinvesteringar och nya medarbetare. Vi befann oss redan i en situation där ” vi sprang som skållade råttor utan att hinna med det vi skulle”. Samtidigt hade vi en stadig grund i en välfungerande vårdcentral med ett stabilt patientunderlag. För att klara omställningen och en framtid i större konkurrens bestämde vi att hoppa på LEAN-tåget, som just nu drar genom sjukvården i Skåne. Det var viktigt för oss att göra det på ett sätt som skulle bli långsiktigt hållbart. Vi köpte därför in konsulthjälp för att komma igång under hösten med vår första värdeflödeskartläggning –” Den akuta patientens väg genom mottagningen.”

När så svininfluensavaccinationen lades på våra axlar övervägde vi att skjuta på LEAN, som kändes som ett projekt för mycket, men insåg att vi samtidigt hade större behov av att slimma vårt sätt att arbeta än någonsin, så i september körde vi igång.

På några få månader har mycket förändrats, främst i sättet att tänka, men också i konkreta resultat. Flaskhalsar har eliminerats, väntetider har kortats och framför allt har ”När ska jag göra det?” och ”Vad ska vi göra?” ersatts av ”Det är väl bättre att jag gör det.” och ”Vi gjorde så här.” Den enda större investering (förutom konsulthjälpen) vi gjort är inköp av utrustning för röststyrd journalutskrift till de två läkare som fortfarande dikterade på band, en investering som vi räknar med är intjänad på tre månader, eftersom vi annars hade behövt utöka på sekreterarsidan. Journalerna skrivs numera ut inom ett dygn i stället för efter 2-3 veckor.

Allas gemensamma ansvar, fokus på sak i stället för person samt att man snabbt testar och utvärderar idéer, tror jag är de största framgångsfaktorerena. Min roll som chef har också förändrats och det är inte alldeles enkelt att gå från ett traditionellt ledarskap till ett mer coachande sådant. För att få stöd läser jag mycket LEAN-litteratur och går LEAN ledarskapsutbildning och börjar så sakta utrusta mig med tålamod att göra en sak i taget och att steg för steg få en bättre fungerande vårdcentral för våra patienter och arbetsplats för våra anställda.

När jag låter fantasin skena iväg ser jag dock ingen ände på förbättringsmöjligheterna och vi har ju bara precis börjat …

Karin Träff Nordström

Bättre beslutsstöd, tack!

Jag läste precis en artikel i Läkartidningen, och förutom en stark medkänsla med AT-läkaren som fått en erinran så kände jag en växande ilska över att vi har så dåligt beslutsstöd att tillgå. För Skånes del har vi vårdprogram som är svårtillgängliga, svåra att tyda och som ibland skiljer sig åt mellan olika orter i regionen (!). Är det inte snart dags att utnyttja den moderna tekniken och få ett datorbaserat, nationellt och kvalitetssäkrat beslutsstöd?

onsdag 17 mars 2010

Är vi allmänläkare?


I dagens Studio ett var det ett inslag om en kollega som arbetar med att hjälpa de hemlösa i Stockholm. Under inslaget som varade några minuter så blev han av programledarna kallad såväl husläkare som allmänläkare och distriktsläkare.

Jag tycker att det är talande för hur förvirrat det blivit med vår yrkesbeteckning.

Att vår specialitet kallas allmänmedicin och att vi därmed är specialister i allmänmedicin står klart. Men vad ska vi kalla oss? Hur presenterar vi oss när någon frågar vad vi jobbar med?

"Allmänläkare" är kanske den vanligaste benämningen hos allmänheten och "distriktsläkare" inom läkarkåren. Husläkare är en rest från en gammal reform och familjeläkare går att spåra till den amerikanska specialiteten Family medicine.

Själv brukar jag kalla mig "distriktsläkare" eftersom jag inte riktigt trivs med benämningen "allmänläkare". För mig har den i huvudsak två problem. Först och främst så blir det ofta sammanblandning med t.ex AT-läkare och underläkare. Tanken på att en allmänläkare också skulle kunna vara specialist konfunderar naturligt nog många och ofta får man frågan vad man ska bli sedan.

Dessutom finns den där kopplingen till "allmänläkaren och obducenten" som spökar och skapar en inte så rolig klang hur det nu än ligger till i själva rättsfallet.

"Distriktsläkare" tycker jag har en helt annan tyngd, status och seriositet. Vår fackliga förening heter också distriktsläkarföreningen. Men kan man vara distriktsläkare i vårdvalens storstadsområden? Något särskilt geografiskt distrikt har man inte längre att ta hand om och termen är därför numera missvisande.

Frågan kan tyckas banal och oviktig. Men man ska inte underskatta betydelsen av ett starkt varumärke och en tydlig identitet. Tills vi fått det kan vi trösta oss med att kärt barn har många namn!

På allmänmedicin.se Forum lägger jag upp en omröstning, du kan delta genom att klicka här!

måndag 1 mars 2010

Metakommentar på LT-kommentar om kompetenta knölar

Surnade till på en av Läkartidningens kommentarer.

Det här tycker jag är ett fascinerande dikotomt synsätt: antingen är man en kompetent knöl eller en sympatisk klåpare. Svart eller vitt.

Verkligheten är väl betydligt mångfacetterad än så. Ytterlighetsexemplen har vi väl alla stött på någon gång, men betydligt oftare träffar jag kollegor som både är sympatiska och kompetenta - och någon enstaka gång motsatsen. Att det följs åt brukar snarare vara regel än undantag. Hög kompetens åtföljs ofta av ödmjukhet.

Och jo, jag tror att patienterna är betydligt mindre lättlurade än att de går på en inkompetent charmör.